Från år 1561 Clodt von Jürgensburg.
Introducerad på Stockholms riddarhus med numret 126 år 1719,
senare även med numren 53 och 17 i Riga och Reval.
Enligt forskaren Heikki Vuorimies
var förfäderna till Aino Sibelius mor tyskar och härstammade
från Westfalen vid övergången mellan 1300- och 1400-talet. Den
ryske forskaren Georgi Clodt börjar längre bak. Han förmodar
att släktens namn är en förkortning av ordet Claudius och härstammar
från Julius Caesars tider från Lombardiet. Därifrån skulle det
ha följt med legionärerna till trakterna kring nuvarande Köln
då soldatveteranerna koloniserade Rhens stränder. På ifrågavarande
plats fanns en gång Claudius Agrippas koloni. Antagandet kan
stämma, för namnet Clodt förekommer redan i de tidigaste skrivna
källorna i trakten.
Som en stamfader till Clodt-släkten
nämns den i början av 1400-talet födde Johan Clodt, som
ägde gården Nartelen nära nuvarande Münster i grevskapet Marks
i Westfalen i Tyskland. Hans son (?) Roleff flyttade
till Reval år 1515. Roleff Clodt kan ses som stamfadern
till släktens svensk-livländska gren.
Roleffs flyttning från Tyskland
till Baltikum var på den tiden en naturlig händelse. Enligt
den estniske forskaren Tarmo Saaret hade Svärdsbrödernas riddarorden
lockat köpmän från Westfalen till Reval redan från början av
1200-talet. 300 år senare fanns en framgångsrik tysk koloni
i staden på Toompeas östsluttning. Kolonin hade byggt sig en
kyrka som var tillägnad handelns och sjöfartens skyddshelgon,
Sankt Nikolaus.
Det Clodtska
kapellet från år 1673 i Sankt Nikolaus kyrka i Reval. Under
det har begravts lantmarskalk Gustav Adolf Clodt von Jürgensburg
och hans första maka Brita Stuart samt deras son friherre Johan
Adolf.
Roleff Clodt
Flyttade till Reval 1515.
Maka: 1460 Grete von Letmaten.
Son: Jodokus (Jost) Clodt
von Jürgensburg.
Ordförande för magistraten i Reval, senare hertig Gotthard Kettlers
kansler. Kung Sigismunds utrikesminister 1568-70 och ambassadör
i Sverige i Johan III:s hov. Fick Jürgensburgs slott som donationsjord
av hertig Kettler för sina tjänster 2.3.1561. Slottet var beläget
ca 80 km öst från Riga. Dog 1572 och begravdes i Riga domkyrka.
Maka: Anna von Wigant.
Son: Stefan Clodt von Jürgensburg.
Herrgården Valkülls arvsherre i Estland.
Maka: Margareta von Henning.
Son: Jost Clodt von Jürgensburg.
Herre av Valküll och Pöide. Häradshövding i Uppland 1611, senare
militär. Överste. Dog bredvid kung Gustav II Adolf fälld av
en kanonkula 4.9.1621 när svenska trupper belägrade Riga.
Maka: Elisabeth von Ungern-Stenberg,
friherrinna.
Carl Gustav
Clodt von Jürgensburg (1765-1822)
Son: Carl Gustav Clodt von
Jürgensburg. F. 1621. Soldat. Kapten. Följde Magnus
de la Gardie till Sveriges ambassad i Paris. Åbo läns underlandshövding
1648, slottsloven i Riga 1649, lantråd i Estland 1663, lantmarskalk
i Livland, ambassadör i Ryssland 1666. Dog i Stockholm 1681
och begravdes först där, men flyttades senare till Sankt Nikolaus
kyrka i Reval.
Maka 1:o 8.12.1648 i Stockholm
Brita Stuart, d. 22.2.1668 och begravdes i Stockholm
men flyttades 22.2.1682 till Sankt Nikolaus kyrka i Reval. Maka
2:o Margareta Beata von Wrangel.
Son: Johan Adolf Clodt von
Jürgensburg. Friherre. Föddes på Elghammar herrgård i Södermanlands
Björnlunda i Sverige 5.8.1658. Soldat i Sverige, Finland och
Livland. Rigas kommendant 1709. Blev friherre 15.2.1714, introducerad
på Sveriges Riddarhus år 1719 under nummer 126. Generallöjtnant
1720. Hamnade i fångenskap när ryssarna erövrade Riga och fördes
till Moskva där han dog 20.10.1720. Förflyttades sedermera till
Reval och begravdes i Sankt Nikolaus kyrka 14.3.1722. Maka 1:o
25.10.1682 friherrinna Anna Margareta von Liewen.
Maka 2:o 30.8.1706 i Stockholm
grevinna Juliana Christina Bonde af Björnö.
Son: Carl Wilhelm Clodt von
Jürgensburg. Friherre. Soldat. Ledare för Karlskronas fortifikationsbrigad
1731. Sade upp sig 1735 och övergick i romersk-kejserlig tjänst.
Dog 1740.
Maka i Estland halvsystern, friherrinnan
Ulrika Eleonora Stackelberg.
Son: Adolf Fredrik Clodt von
Jürgensburg. Friherre. F. 1738. Militär. Dog i S:t Petersburg
1806.
Maka 1:o i Reval 21.10.1761 Gertruda
Sofia von Schwengelm. Maka 2:o den förstnämndes syster Jakobina
Henrietta von Schwengelm.
Son: Carl Gustav Clodt von
Jürgensburg. Friherre. F. 25.7.1765. Militär. Kejserliga
följets kapten 1797, överkvartersmästare 1812. Deltog i Napoleons
krig i slagen vid Borodino, Tarutino och Leipzig. Hans porträtt
bevaras i Vinterpalatset vid sidan om överbefälhavare Kutusov
bland årets 1812 krigshjältar. Bremens kommendant 1813. Sibiriska
armégruppers stabschef i Omsk 1817, generalmajor. Utförde geodetiska
mätningar i Östeuropa och Sibirien. Dog i Omsk 22.7.1822.
Maka i S:t Petersburg 5.1.1800
Elisabet Charlotta Aurora von Freyholdt.
Barn bl.a.:
Vladimir (Karlovitj)
Clodt
1803-82
Generallöjtnant, matematiklärare
Pjotr (Karlovitj)
Clodt
1805-67
Berömd skulptör
Son:
Mikael (Petrovitj)
Clodt
1835-1915
Konstnär
Konstantin (Karlovitj)
Clodt
1807-79
Generalmajor, Rysslands första trägravör.
Aino Sibelius morfar
Barn:
Mikael (Konstantinovitj)
Clodt
1832-1902
Professor, konstnär
Elisabet(h) Järnefelt f.
Clodt
1839-1929
Aino Sibelius mor
Olga (Konstantinovna) Clodt
1856-1942?
Målare
Konstantin (Karlovitj) Clodt
von Jürgensburg. Friherre. F. i S:t Petersburg 18.6.1807.
Generalmajor i ryska artilleriet. Tog avsked från krigstjänsten
1835, verkade sedermera som gravör och xylograf. Dog i S:t Petersburg
3.11.1879. Maka 1:o Catharina Vigné. Maka 2:o i S:t Petersburg
i november 1871 Johanna Ossipov, f. i S:t Petersburg 1842.
Dotter: Elisabeth Järnefelt
f. Clodt von Jürgensburg (1839-1929)
Aino Sibelius mor
Aino Sibelius mor Elisabeth (i
den här texten används av Elisabet formen Elisabeth som etablerats
i Sibeliuslitteraturen) föddes i S:t Petersburg den 11 januari
1839 i den konstnärliga adliga soldatsläkten Clodt von Jürgensburg.
Hon var den femte i ordningen av familjens elva barn. Vladimir,
familjens tolfte barn, föddes i faderns, generalmajor Konstantin
Clodts andra äktenskap. Elisabeths mor Catharina Vigné var troligtvis
dotter till en fransk emigrant som flyttat till Ryssland.
Enligt forskaren Heikki Vuorimies
gick Elisabeth först i en internatskola i S:t Petersburg, men
när fadern i familjen blivit förmögen skötte en egen guvernant
om undervisningen. De viktigaste läroämnena var språk, speciellt
franska, samt litteratur, konst, dans och musik. Vuorimies beskriver
Elisabeth som observant, intresserad av allt och glad. Flickan
var redo till även vilda upptåg.
Elisabeth blev bekant med Finland
redan som barn. Den berömde skulptör-farbrodern Pjotr Clodt
hade köpt ett hus på Karelska näset. Detta gav Elisabeth en
möjlighet att tillbringa somrarna i Halilas hov, som var beläget
i Nykyrka.
Sin blivande make blev Elisabeth
bekant med på sin egen 15-årsdag. Hennes storebror Nikolai hämtade
Alexander Järnefelt, sin studiekamrat från Mihailovskis artilleriakademi,
till festen. Knappt fyra år senare vigdes Elisabeth Clodt von
Jürgensburg med underlöjtnant August Alexander Järnefelt. Bröllopet
firades i S:t Petersburg den 22 december 1857.
I äktenskapet föddes nio barn
av vilka Aino Sibelius var den sjunde i ordningen. Fyra av familjens
fem döttrar dog redan före början av 1900-talet, men Aino levde
desto längre – hon blev nästan 98 år gammal. Alla familjens
fyra söner gjorde en betydande karriär: Kasper som kritiker
och översättare, Arvid som författare, Eero som konstnär och
Armas som kompositör-kapellmästare.
Elisabeth Järnefelts inflytande
på det finländska konst- och kulturlivet var betydande. Redan
som barn hade hon blivit bekant med konsterna i sin egen uppväxtmiljö.
Hennes farbror Pjotr Clodt var en betydande skulptör och hennes
bror Mihail blev sedermera konstnär och professor vid S:t Petersburgs
konstakademi (Se Konst i Ainolas sal).
Elisabeths positiva inställning
till konst kommer starkt fram i hennes barns karriärval. Genom
sina egna söner blev hon bekant med det finländska studentlivet
och unga konstnärer som inspirerades av finskhetsrörelsen. Elisabeth
Järnefelts på sannfärdighet baserade konstuppfattning sporrade
till exempel Juhani Aho att finna sin egen författarstil.
I augusti 1891 skrev marskalken
Janne Sibelius på sin dåtida finska till sin blivande svärmor
Elisabeth Järnefelt
Kära Tant!
Även om jag var i tillfälle att muntligen tacka Tant för min
roliga sommarvistelse känns det som om jag inte gjort det tillräckligt.
Jag har ett så ljust minne av sommaren. Jag kunde inte tro att
Tant skulle visa mig så stor vänlighet…
”Tanten” visade sin vänlighet
mot kompositören hela livet igenom och värmen i svärson-svärmor-förhållandet
var ömsesidig.
Den 90-åriga
Elisabeth tre veckor före sin död. Barnen från vänster: Kasper
(69 år), Aino (57 år), Armas (59 år), Arvid (67 år) och Eero
(65 år).
När Elisabeth blivit änka år
1896, drog hon sig tillbaka och flyttade till Lojo. Sina sista
år levde hon i samhushåll med sin son Kasper i Helsingfors där
hon dog den 3 februari 1929 strax efter sin 90-årsdag.