|
|
Konstnärsliv 1911-1914
Jag höll på att
komponera IV symfonin på Hotell Fennia. Kajanus kom och hälsade
på mig och frågade varför jag ansträngde mig så mycket. Men
jag är nöjd att jag gjorde den, för jag kan fortfarande inte
hitta en enda not i den som jag kunde ta bort och inte heller
vet jag någonting som jag kunde sätta till, vilket ger mig kraft
och tillfredsställelse. IV symfonin representerar en mycket
väsentlig och stor del av mig; jag är nog glad att jag har skrivit
den."
(Till Jussi Jalas 1942)
Jag var två månader [att döma av brevens datering knappt en
månad!] i Berlin och som vanligt stod jag ända upp i halsen
i 'den moderna tendensen'. Detta ledde till en känsla av ensamhet
(...) Till min förvåning framförs mina verk rätt så mycket på
kontinenten, även om de saknar 'modernitet'.
(JS: Rosa Newmarch 1.1.1911)
När IV symfonin framfördes för första gången (jag har alltid
själv dirigerat uruppförandena av mina kompositioner) sade man
om den att den är 'turistmusik', Hufvuds.bl. skrev ett par rader
om den och endast Erik (Eero Järnefelt) kom och tackade mig.
Först i framtiden kommer de att förstå vad den kompositionen
innehåller.
(Jussi Snellman 1943)
Till min stora sorg blir jag allt mera en misantrop. Bredvid
mig finns alla barn, vars joller och skämt förstör allt. (...)
Lämna allt och res bort! Ja, res!"
(DB 17.8.1911)
Mitt sinne är sjukt, inte minst för att det kommit till en brytning
med alla mina vänner. Varför. Felet ligger nog hos mig själv.
(DB 31.12.1913)
Detta att Aino inte kan lita på mig – som genomtrött på att
förtjäna och förtjäna inte kan reda ut allting (dessa tusentals
räkningar, lån, m.m., sammanlagt 100 000) gör livet nästan outhärdligt
för henne.
(DB 18.4.1914)
Hittills har jag aldrig (...) dirigerat en orkester som skulle
vara sammansatt av så framstående förmågor som den hundramannaorkester
som Mr Stoeckel hade beställt från Boston och New Yorks Metropolitan
Opera. Amerika har visat för mig vad man kan åstadkomma med
pengar även på musikens område, och de krafter som stod till
mitt förfogande var faktiskt förstklassiga. Speciellt den tjusning
som träblåset väckte var enastående. Till exempel i Okeaniderna
åstadkom jag en stegring som förvånade också mig själv i högsta
grad. I programmet, som Mr Stoeckel själv hade satt ihop, fanns
förutom Okeaniderna Pohjolas dotter, Tuonelas svan, Finlandia,
Kung Kristian-sviten och Valse triste. I konserten, där
allting var storartat, var stämningen förvånansvärt varm. Podiet
hade dekorerats med Amerikas flagga och med Finlands blåvita
i vars mitt fanns vårt stolta lejon som inte fruktar våld.
(JS till Helsingin Sanomat 11.7.1914)
Höstsolen skiner. Naturen i avskedsfärger. Mitt hjärta sjunger
sorgmodigt – skuggorna blir längre. Min V. symfonis Adagio?
Att jag, en fattig grabb, kan ha så här rika stunder!!
(DB 2.10. 1914)
Jag fyllde 49 år. Jag skickade op 40 nr 3 och op 35 nr 5 till
Pelle Westerlund. Min födelsedag är vanlig: inga telegram, inte
ett enda brev, inga blommor heller, inga hälsningar (med undantag
av Ruths telefonpåringning) d.v.s. jag är en verklig poeta in
patria [poet i fäderneslandet].
(DB 8.12.1914)
|
|
|