Andante festivo

Andante festivo för stråkar och timpani ad lib. Arrangemang av ett verk med samma namn för stråkkvartett (1922). Färdig 1938; urpremiären var en direkt radioutsändning 1.1.1939 (Radioorkestern, dirigent Jean Sibelius). Förekommer även på opusnummer 117.

Strax inför julen 1922 bad Walter Parviainen Sibelius om en festkantat för Säynätsalo industrianläggningars 25-årsfest. Från sina skisser lösgjorde Sibelius snabbt ett litet verk på ett par sidor för stråkkvartett. Verket kan basera sig på mycket tidiga skisser, kanske rentav på utkastet till Marjatta-oratoriet under början av 1900-talet.

År 1929 gifte sig kompositörens brorsdotter Riitta Sibelius och på bröllopet spelades Andante festivo av två förenade stråkkvartetter. Det är möjligt att kompositören också bearbetade verket.

På 1930-talet var Sibelius en mycket aktiv radiolyssnare. Han retades av bristerna i dåtida högtalare och tänkte att man borde komponera annorlunda för radio än för konserter. Han beslöt att pröva saken i praktiken när en vän till honom, New York Times' kritiker Olin Downes, bad kompositören att dirigera någonting New Yorks världsutställning till ära i en radiosändning som Finlands hälsning till värden. Den 73-årige Sibelius gick med på att dirigera efter en paus på över ett decennium.

Sibelius bearbetade en version för stråkorkester och timpani med tanke på radiosändningen. Inspelningen av sändningen är det enda ljuddokumentet om Sibelius kapellmästarkonst. hans tempo var högtidligt och ganska långsamt. Orkesterns stråkklang är sjungande men litet grovlemmad - inspelad efter endast en samrepetition.

Sibelius uppehåller grundtempot på ett riktigt professionellt sätt och gör samtidigt naturliga rubaton. Med kompositörens rätt avviker han några gånger från partiturets tempobeteckningar.

[Kompositörens svärson Arvi Paloheimo ledsagade Jean Sibelius från hans sista uppträdande som kapellmästare 1939. Sibelius dirigerade Andante festivo i en radiosändning.]