Julsånger
Fem
julsånger (op. 1) föddes småningom under loppet av åren 1897-1913.
De flesta av dessa sånger, närmast med undantag av sången Det
mörknar ute (nr 3), är snarare för julfirande tonsatta allsånger
än egentliga solosånger. Samlingens två sista nummer Julvisa
(Topelius, Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt) och On
hanget korkeat nietokset (Wilkku Joukahainen) hör till Finlands
populäraste julsånger, medan de två första Nu står jul vid
snöig port och Nu så kommer julen (båda Topelius) framförs
mycket sällan.
Sina
sista nya solosånger tonsatte Sibelius på 1920-talet (efter dessa
skapades dock ännu två arrangemang, Siltavahti och Solitude).
De sista sångerna Små flickorna och Narciss har
båda komponerats till texter av författare som hörde till Sibelius
vänkrets. Små flickorna (Hjalmar Procopé) blev färdig 1920
och publicerades samma år i jultidningen Lucifer. Sången är Sibelius
enda egentliga sång i salongsstil och även diktmotivet, arbetande
stadsflickors glättiga liv, är ganska exceptionellt för Sibelius.
Med sången Narciss, till en dikt av Sibelius vän Bertel
Gripenberg (1878-1947), slutar Sibelius egentliga solosångproduktion.
Inte bara motivet utan även stilen i denna sång från år 1925 är
mycket nära blomstersångerna i opus 88
Sibelius
tonsatte bara två duetter för sångröst och piano: Tanken
(J. L. Runeberg) och Mummon syntymäpäivänä (På mormors födelsedag)
(okänd). Båda duetterna komponerade Sibelius till en familjefest.
Tanken (Runeberg) skrevs till Aino Sibelius brors konstnären
Eero Järnefelts och dennes hustrus Saimi Järnefelts silverbröllop
i juni 1915. På
festen framfördes denna duett av de föregåendes dotter Leena Järnefelt
och Sibelius näst äldsta dotter Ruth till ackompanjemang av Aino
Sibelius.
Mummon
syntymäpäivänä skrevs antagligen till Sibelius svärmors
Elisabeth Järnefelts 80-årsfest (1919). Författaren är okänd,
men torde vara från familjekretsen av texten att döma.