Sibelius
och cigarrer: fynd på vinden
Sibelius
berättade att han börjat röka cigarrer redan som ung lyceist.
Man vet inte om Sibelius har rökt cigarretter, men av hans brev
framgår att han rökte pipa till exempel i mitten av 1890-talet
och på 1940-talet, när den tobaksbrist som orsakats av kriget
tvingade honom avstå från cigarrer för några veckor. Kompositören
fick emellertid ett specialtillstånd att göra avsteg från ransoneringsbestämmelserna,
och till slut levererade man cigarrer till honom från Finlands
tobaksfabriker. Också Mannerheim kom ihåg Sibelius med H. Upmann
Selection Superior no. 50 cigarrer år 1941.
I
sitt tidigaste bevarade brev till sin fästmö Aino sade den blivande
kompositören: "Jag skriver det här vid middagsbordet, röker
en cigarr och dricker sodavatten." När Juhani Aho hade
varit på besök hos Sibelius som arbetade med Kullervo och
bodde i Ulrikasborgs badinrättning, berättade han att denne
bodde i ett rum som var fullt med tobaksrök. Aho fortsatte:
"Under sina bästa arbetsdagar kommer han inte ihåg att
äta eller dricka, utan en stark cigarr är tillräcklig för att
uppehålla hans livskrafter." En cigarr har Sibelius också
i handen på Galléns Symposion-tavla och på otaliga fotografier.
Under
åren 1908-1915 avstod Sibelius inte bara från alkohol utan också
från cigarrer, när han blivit skrämd av den tumör som avlägsnats
från hans hals. Efter detta rökte han igen gärna sitt eget märke
"Sibelius", de bästa havannamärken, jamaikanska sorter
och andra favoriter.
Sibelius
fick 10 % rabatt på sina "egna" cigarrer i Helsingfors.
Han var välkänd även annanstans. Från Förenta staterna kunde
man sända cigarrer till Ainola med adressen "Jean Sibelius
Europe".
Man
påstod att Sibelius kunde till och med bestämma en cigarrökares
karaktär på basis av dennes favoritmärke. När kompositören prövade
på Winston Churchills älsklingsmärke sade han: "Ett sådant
märke röker en person för vilken allt är tillåtet."
År
1948 sände kapellmästare Leopold Stokowski honom 41 kvalitetscigarrer
och bad kompositören välja den bästa. Samtidigt anordnades i
Förenta staterna samlingen "Cigars for Sibelius".
Under de följande åren fick kompositören så enorma mängder högklassiga
cigarrer att han meddelade år 1952 sig önska att sändelserna
skulle avbrytas.
På
Ainola fanns ett väldigt cigarrförråd efter Sibelius död. Mycket
delade man ut bland släktingar och vänner, men någonting blev
också kvar. I sin artikel 'Sibelius ja sikarit: löytöjä ullakolta'
('Sibelius och cigarrer: fynd på vinden') har Olli Alho katalogiserat
cigarrförråden på dagens Ainola och hittat till exempel havannacigarrer
som sänts av Comision Nacional de Propaganda y Defensa del Tabaco
Habano från Kuba, en cigarrask som sänts av Havanna-filharmonikerna,
Royal Jamaican Sibelius Special-cigarrer samt sådana kubanska
märken som Partagas, Hoyo de Monterrey, Cabanás och Medalist.
Hos Sibelius samlades också till exempel El Trelles-cigarrer
som tillverkats i New Orleans, El Pracos från Puerto Rico, Santa
Fe-cigarrer från Kalifornien, Mayfair-cigarrer från Flodia och
så vidare.
Kompositören
Joonas Kokkonen som också träffat Sibelius personligen undrade
senare varför det inte mera doftar av cigarrer på Ainola på
samma sätt som när Sibelius levde. Av brandsäkerhetsskäl är
det emellertid omöjligt att bolma på cigarrer i hemmuseet.