Matsalens möblemang är en blandning av gammalt och nytt, men det är i detta rum som det gamla Ainolas stämning torde ha bevarats bäst. Vägg- och takbjälkarna är ursprungliga och på många ställen syns ännu bilans spår. Golven är av omålade plankor.

Rummets nyare möblemang med lampor skaffades i september-oktober 1939 för Kammiogatans bostad i Helsingfors. Till inredningen av denna hyresbostad på 205 kvadratmeter användes ca 70 000 dåtida mark (19 000 euro). Matsalens funkismöbler är från Stockmann och de har designats av den berömde Werner West (1890-1959). Möblemanget hamnade på Ainola i december 1942, när Sibelierna avstod från sin stadslägenhet. Det enkla och strama bordet och bänken framför fönstret har planerats av Aino Sibelius. Hon var intresserad av träarbeten och ägde en hyvelbänk redan i sin ungdom i Kuopio. Väggklockan är Aino Sibelius arv från dödsbon efter hennes far Alexander. Skåpet i nybarock under klockan kom från Aino Sibelius mor Elisabeth Järnefelt.

Matsalen domineras av den gröna öppna spisen, vars färgning har utförts ett tegel åt gången. Krukmakaren Johan Grönroos som var känd på orten fakturerade 170 dåtida mark (knappa 600 euro) för arbetet och fick sina pengar den 25 augusti 1904 av Sibelius. I denna öppna spis förstörde Sibelius sina skisser till åttonde symfonin och uppenbarligen också sina ungdomsverk i "den stora uppbränningen" på 1940-talet. I spisen syns krukan i vilken barnbarnen gömde sina tuggummin vilkas smaskande Aino Sibelius inte tolererade. Krukan har donerats av familjen Paloheimo.

Två av Soncks förslag till öppen spis och krukmakaren Grönroos' räkning för teglens färgande.

> Konstverken i Ainolas matsal